Italienresa
Under flera år har vi talat om att göra en bilsemester genom Europa med slutmålet norra Italien och sjöarna där. I år gjorde vi slag i saken och bokade in en tvåveckors rundresa. Efter att ha tittat på olika rutter, Google Maps samt TripAdvisor fick vi till en tripp via Tyskland, Schweiz och Frankrike på vägen söderut och Österrike och Tyskland på vägen hem.
Några mål på vägen var Schwarzwald Hochstrasse, Schlumpf Collection, Route Napoleon, Stelviopasset samt Gardasjön. Vägen genom delar av Schwarzwald fick vi tips om på ett forum och Route Napoleon av en bekant som kört motorcykel där.
Resan i korthet:
• 5104 km
• 593 liter bensin
• 7 hotell
• 1 punktering
• 1 krock med cyklist
De första två dagarna var i huvudsak planerade som transportsträckor för att komma ner i de södra delarna av Europa. Förvånansvärt nog var det varken kö i Rödby eller runt Hamburg. Dagarna innan vi åkte hade det tydligen varit kaos vid färjeläget på grund av en trasig båt. När vi åkte till Tyskland över ett veckoslut i maj fick vi vänta fyra timmar i Rödby. Men den här gången var det bara att köra ombord på båten trots att det var semestertider. Norra Tyskland avverkades på motorvägar vilket fungerar bar med Evoran även om det är ohyggligt tråkigt. Första natten stannade vi utanför Koblenz på ett hotell som fått 3,5 stjärnor både på hotels.com och Tripadvisor av någon outgrundlig anledning. Intrycket var i det närmaste en före detta statlig semesteranläggning i någon tidigare öststat. Mörkt, slitet, dålig service och usel mat. Delar av anläggningen (den är stor) såg övergiven och förfallen ut. Nåväl, vi åt en usel middag där misstänkt lik halvfabrikat och körde sedan raskt vidare på morgonen.
Dag två tog oss vidare söderut till en riktig liten pärla. GPS’en spelade oss ett litet spratt och ledde in oss på något som mest likande en kostig den sista biten fram till hotellet. Innan dess hade vi kört längs Rhen och bland annat passerat Lorelei-klippan. Väl framme i Badenweiler så checkade vi in på Panacée Grand Hotel Römerbad. Hotellet började byggas 1823 så det var onekligen historiens vingslag som hördes i korridorerna. Mycket bra service och en trevlig liten by borgade för en trevlig kväll och natt. På vägen besökte vi även bilmuseet i Mulhouse. Intressant om man tycker om gamla franska bilar, i annat fall kan man med fördel åka till något annat museum. Vi passade även på att köra på Schwarzwald Hochstrasse utanför Baden-Baden efter att fått tips om den vägsträckan på The Lotus Forum. Det var inte så många kilometer men mycket underhållande.
Nästa dag körde vi vidare till Grenoble via Lausanne och Geneve. Franska vägtullar är inte roliga med en Evora, vänster framfälg fick stryk och behöver renoveras efter hemkomsten. Trångt och automater som sitter på helt fel höjd samt elaka refuger. När vi närmade oss Grenoble så öppnade sig himlen och vi kröp in i staden för att över huvud taget kunna se något. Väl framme vid hotellet kom personalen ut med ett paraply så att vi kunde ta oss in någorlunda torra. Efter lite kompletterande shopping medelst teckenspråk blev det middag på hotellet.
Nu var det dags för en av de planerade höjdpunkterna på resan, Route Napoleon, som vi både fått tips om och även läst om på nätet. Sammantaget visade sig detta vara en mycket trevlig väg ner till Medelhavet. På vägen fick vi lite oväntad ”hjälp” att hitta en trevlig serpentinväg när GPS’en bestämde sig för att inte följa N85 utan i stället ledde oss till en smal serpentinväg med två pass som heter D20. Vägen går mellan Digne och Chaudon-Norante och är cirka 20 km lång. Två pass på 1065 respektive 1211 meter passeras på vägen. Därefter återstod den sista sträckan fram till Nice.
Väl framme i Nice visade yttertermometern i bilen 49 grader(!). Det var skönt att komma in på ett svalt hotellrum samt att besöka poolen på taket. Hotellet låg precis nere vid stranden och bilen fick stå framför ingången en bra stund i gott sällskap av Jaguar, Aston Martin och Ferrari. Timman blev ganska sen innan det var tillräckligt svalt för att fundera på något att äta. Efter en rejäl frukost körde vi vidare längs kusten förbi Monaco och in i Italien. Fin väg med otroliga hus och stora båtar. Efter Crevari körde vi norrut till Comosjön. Återigen tog GPS’en oss på en liten ofrivillig guidning i Milano (den är inte alltid så tydlig med vad och var man skall svänga). Efter en lång dag nådde vi fram till Cernobbio. Tyvärr var där någon sorts hamnfest den dagen med hög musik av tveksam kvalitet som höll på långt in på natten. Inte riktigt vad vi hade förväntat oss. Hotellet var inte heller mycket att skriva hem om. Men det var vackra omgivningar i alla fall.
Nästa morgon körde vi vidare till Brescia som var det huvudsakliga målet med resan. Där hade vi bokat in 6 nätter på Santellone Resort som ursprungligen varit ett kloster. Med endast 22 rum beläget i utkanten av staden var det fantastiskt lugnt på kvällarna. På området fanns även en pool vilket var skönt med tanke på värmen. Hotellets restaurang var stängd när vi var där men det tog bara 10 minuter att köra in till centrum. Brescia är en stad belägen i Lombardiet i norra Italien. Den som är intresserad av historia kan få sitt lystmäte genom såväl lämningar från romarriket som kastell, kloster och gamla kyrkor.
För oss bilintresserade är det närmast Mille Miglia museet som lockar. Tävlingen har start och målgång i just Brescia. Museet är även det inrymt i ett gammalt kloster. Tävlingens historia från 1927 till 1957 samt det sentida historiska rallyt presenteras på ett förtjänstfullt sett med bilar, kläder, bilder och filmer. En kul detalj är att det under glasskivor i golvet även visas hur underlaget såg ut under de olika årtiondena – från grus till asfalt.
En dag ägnades åt att köra runt Gardasjön med alla dess små byar. Såväl lunch som middag avnjöts vid sjökanten. Vi passade även på att åka linbana upp till toppen av Monte Baldo. Tyvärr var toppstationen insvept i moln så det blev inte mycket av med utsikten över sjön.
Ett annat mål med resan var Ferrarimuseet i Maranello. Museet var mindre än vi förväntade oss men väl värt ett besök. Runt museet fanns det gått om hyrbilsföretag som erbjöd möjligheten att köra en kort runda i en Ferrari i utbyte mot en hel hög med €. Rummet som var tillägnat Ferrari F1 var riktigt imponerande med en hel vägg med pokaler, hjälmar från alla världsmästare som vunnit med Ferrari samt ett antal bilar.
Stelviopasset, som utsetts till världens bästa bilväg av Top Gear, var ett annat mål med resan. På vägen dit passade vi på att köra via en extra serpentinväg som uppvärmning. SP81 mellan Monno och Mazzo di Valtellina erbjöd rolig körning, fin utsikt, kor och tyvärr tyska husbilar på nedvägen. Efter lunchuppehåll i Bormio körde vi upp mot själva Stelviopasset. Fantastisk väg med hissnande utsikt och tvära hårnålar. Riktigt kul fram till det att vi blev påkörda av en italiensk cyklist på väg nedför. Tyvärr ägnade han och hans kompisar mer tid åt att titta på utsikten än att titta på vägen. Vägen är smal och det fanns inte mycket annat att göra än att hänga sig på tutan vilket gjorde att vi slapp få honom rakt i fronten (och framrutan). I stället lyckades han vingla åt sidan och därmed skrapa främre kofångare, slå sönder backspegeln, repa dörren samt bakskärmen. Arg som ett bi for jag ur bilen och ropade efter honom. Fick ett par ’scusa’ till svar! Efter att ha kört upp till parkeringen vid passet lyckades vi lappa ihop backspegeln med vävtejp (åk aldrig hemifrån utan detta universalhjälpmedel). Detta lade onekligen lite sordi på resten av dagen. På vägen ner blev vi dock påminda om att det kunde varit värre. Där hade en annan cyklist kört rakt in i bakluckan på en minibuss och krossat glaset. Vi blev stående en bra stund innan en ambulans lyckades komma dit och ta med cyklisten.
På grund av påkörningen bestämde vi oss för att stryka Berlin från rutten. Inte så kul att köra runt med en trasig bil. Så efter en övernattning i Salzburg ställde vi in sikten på en lång hemfärd genom Tyskland och Danmark. Efter att ha passerat Nürnberg på Autobahn började plötsligt däcktrycksvarningen blinka och bilen kännas märkligt instabil i bakvagnen. Lyckligtvis hittade vi en avfart som vi kunde rulla av på och parkera vid sidan av vägen. Det visade sig att de italienska vägarna slitit hårt på däcken och att vänster bakdäck nu var helt söndertrasat. Efter en lång väntan kom till slut den utlovade bärgningsbilen (svenskt försäkringsbolag -> tysk samarbetspartner -> ADAC). Under tiden hade en hjälpsam tysk som sett oss stå och vänta kört tillbaka och köpt kaffe, smörgåsar, choklad samt vatten till oss då han tyckte synd om oss). Efter att ha blivit bärgade till en bilfirma i närheten tog vi in på ett hotell i en liten by. Nästa förmiddag ringde de tillbaka från bilfirman och meddelade att de till sist lyckats hitta ett däck i rätt dimension åt oss. Efter lunch var vi åter, ett dygn försenade, på väg norrut. Resten av hemresan gick utan problem även om det regnade kraftigt i Danmark.
Bortsett från dessa två missöden var det en mycket trevlig resa och vi kan åter igen konstatera att Lotus Evora är en mycket trevlig bil. Enda alternativet som vi ser just nu är den utlovade Evora Roadstern!
