Lotus Esprit S1

Historien om Esprit började redan 1970 då Tony Rudd (teknisk direktör) rekommenderade Lotus’ styrelse att två nya modeller skulle tas fram. Den ena (projekt M50) skulle få frontmotor och vara fyrsitsig och den andra (projekt M70) skulle ha motorn bak, vara tvåsitsig och ha kilformad kaross. Projekt M50 döptes senare till Elite och M70 kom att heta Esprit. Båda modellerna blev senare banbrytande för Lotus var och en på sitt sätt.Esprit avsåg att ersätta den ålderstigna Europa, men projektet placerades efter Elite i planeringen och fullföljandet av utvecklingen av den nya egenproducerade aluminiummotorn Type 907.Designuppdraget för nya Esprit lämnades till italienaren Giugiaro efter ett sammanträffande med Colin Chapman under Geneva Motor Show våren 1971. Chassit på bilen var ett breddat och förlängt Europachassi som Giugiaro fick att bygga karossen på. På anmärkningsvärt kort tid presenterades den som en mock-up. Överallt där den visades väckte den stor uppmärksamhet men produktionskillarna hos Lotus undrade ”Hur skall vi få karossen ur formarna?”

Nya Esprit visades första gången officiellt på bilutställningen i Turin i november 1972, men det skulle dröja ända till juni 1976 innan Esprit var i full produktion. Mottagandet hos motorpressen blev blandat. Designen ansågs helt OK men den matchades inte av bilens prestanda. Lotus angav toppfarten till 220 km/h (208), accelerationen 0-100 km/h 6,8 sek (8,3) och stående kvartsmilen gick på 15 sek (16). Siffrorna inom parentes är uppmätta värden vid testkörningar. Försäljningen gick trögt, förmodligen delvis beroende på de optimistiska prestandasiffrorna.

Karossen tillverkades i glasfiber i två halvor som limmades tillsammans. Tillverkningen skedde enligt Lotus’ patenterade metod VARI. Större delen av S1-produktionen hade infärgade plastdetaljer i rött, vitt eller blått. Senare även gult.

Motorn var den då helt nyutvecklade Lotus type 907 som gav 160 hk vid 6200 r/min. Den lutades 45¡ åt vänster i det väl tilltagna motorrummet som redan från början var tänkt att ha plats för en V8. Motorn var upphängd i fyra noga utprovade vibrationsdämpare. För mjuka dämpare gjorde motorn alltför flexibel och kunde påverka hjulens vinklar ogynnsamt eftersom drivaxlarna även tjänstgjorde som övre bärarmar. För hårda dämpare resulterade i kraftliga vibrationer i karossen och högt kup ljud.

Chassit följde Europa-principen även i serietillverkningen men i stället för plåtboxarna på vardera sidan av motorn försågs det med en rörkonstruktion. Hjulupphängningen fram hämtades från Opel Ascona men bak användes en egen konstruktion med tvälänkar och radialstag.

Text Dane Glantz

Namn/typ:
Esprit S1
Tillverkningsperiod:
1976 – 1978
Antal tillverkade:
994 st
Motor:
Lotus typ 907. Aluminiummotor med dubbla överliggande kamaxlar och 16 ventiler. Slagvolym: 1973 cm3 Maxeffekt: 160 hk vid 6200 r/min Förgasare: Dubbla Dellorto DHLA 45. Exportmodellerna till USA var utrustade med dubbla Zenith-Strombergförgasare. Placering: Bak, framför bakaxeln. Lutad 45º åt vänster.
Transmission:
Femväxlad växellåda från Citroen/Maserati SM. Transaxel.
Kaross
Glasfiberarmerad, infärgad plast.
Chassi:
Lådformad ryggradsram av stålplåt med tvärbalk fram och stålrörsram för motorns infästning bak.
Hjulupphängning:
Fram: Byggda bärarmar uppe och nere (lätt modifierade från Opel Ascona). Teleskopdämpare. Krängningshämmare.
Bak: Radialstag av plåtprofil. Undre bärarm. Fast drivaxellängd. Teleskopstötdämpare. Krängningshämmare.
Fälgar:
Fram: 6 x 14″. Aluminiumfälgar från Wolfrace.
Bak: 7 x 14″. Aluminiumfälgar från Wolfrace.
Däck:
Fram: 205-60 x 14″
Bak: 205-70 x 14″
Bromsar:
Fram: Skivbromsar vid hjulen Ø 246 mm (9.7″)
Bak: Skivbromsar vid växellådan Ø 269 mm (10.6″)
Hjulbas:
2438 mm (96″)
Spårvidd:
Fram/bak: 1511 mm (59.5″)
Dimensioner:
L, B, H: 4191 mm (165″), 1867 mm (73.5″), 1105 mm (43,5″).
Tomvikt:
1006 kg