Nya Esprit visades första gången officiellt på bilutställningen i Turin i november 1972, men det skulle dröja ända till juni 1976 innan Esprit var i full produktion. Mottagandet hos motorpressen blev blandat. Designen ansågs helt OK men den matchades inte av bilens prestanda. Lotus angav toppfarten till 220 km/h (208), accelerationen 0-100 km/h 6,8 sek (8,3) och stående kvartsmilen gick på 15 sek (16). Siffrorna inom parentes är uppmätta värden vid testkörningar. Försäljningen gick trögt, förmodligen delvis beroende på de optimistiska prestandasiffrorna.

Karossen tillverkades i glasfiber i två halvor som limmades tillsammans. Tillverkningen skedde enligt Lotus’ patenterade metod VARI. Större delen av S1-produktionen hade infärgade plastdetaljer i rött, vitt eller blått. Senare även gult.

Motorn var den då helt nyutvecklade Lotus type 907 som gav 160 hk vid 6200 r/min. Den lutades 45¡ åt vänster i det väl tilltagna motorrummet som redan från början var tänkt att ha plats för en V8. Motorn var upphängd i fyra noga utprovade vibrationsdämpare. För mjuka dämpare gjorde motorn alltför flexibel och kunde påverka hjulens vinklar ogynnsamt eftersom drivaxlarna även tjänstgjorde som övre bärarmar. För hårda dämpare resulterade i kraftliga vibrationer i karossen och högt kup ljud.

Chassit följde Europa-principen även i serietillverkningen men i stället för plåtboxarna på vardera sidan av motorn försågs det med en rörkonstruktion. Hjulupphängningen fram hämtades från Opel Ascona men bak användes en egen konstruktion med tvälänkar och radialstag.

Text Dane Glantz